Den psykiska ohälsan är ett problem för hela samhället
I spåren av coronapandemin kommer nya larmsignaler om den växande psykiska ohälsan, Redan förra hösten, det vill säga före Covid 19, konstaterade pensionsbolaget Skandia att den psykiska ohälsan är orsak till varannan sjukskrivningsdag och att samhällskostnaderna för det beräknas till 64 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att hela verksamheten för hälso- och sjukvård, psykiatri, tandvård, kollektivtrafik, kultur, folkhögskolor i Region Kalmar län uppgår till drygt 9 miljarder kronor.

Alla kan drabbas av psykisk ohälsa oavsett ålder, kön, bostadsort och samhällsklass men det drabbar oftare personer med knappa resurser, arbetslöshet och långa sjukskrivningar. Det finns också en tydlig koppling mellan fysisk och psykisk ohälsa. Har man rena fysiska och medicinska åkommor så leder detta ofta till psykisk ohälsa och vice versa. Kropp och själ hör ihop! Därför måste mer av vår hälso- och sjukvård utgå från ett helhetsperspektiv för att vård och behandling ska lyckas.

Viktigt är ändå att i tid upptäcka människor med psykisk ohälsa och snabbt kunna erbjuda stöd och hjälp. Det kan handla om en person som känner nedstämdhet, oro, rastlöshet, stress och kanske har sömnproblem. Ofta handlar det egentligen om vanliga vardagsproblem men det blir de värre kan det leda till större bekymmer och livskriser med till exempel ångest och utmattningsdepressioner som resultat. Vems är då ansvaret för att ta itu med detta enorma samhällsproblem? Det går inte att peka ut någon enskild aktör vilket ju skulle göra åtgärderna lättare att sätta in. Det är istället hela samhällets – släkt och vänners, skolans, arbetsplatsens eller den förenings du tillhör. Det handlar om tidiga insatser och åtgärder men ibland kanske bara om att det finns en medmänniska som lyssnar och förstår. Vi måste lära oss tala om psykisk ohälsa. Det är svårt jag vet. Att man är förkyld eller har ont i knät är lätt att säga till grannen hemma men kanske inte att man känner sig orolig eller nedstämd. Istället håller kan sig undan, sätter på sig masken och hanterar problemen på sitt eget sätt.

Hur mycket ansvar har våra arbetsplatser och arbetsgivare? Som jag skrivit tidigare är det svårt att skilja på kropp och själ. Lika svårt är det att se orsakerna till psykisk ohälsa. Skapas de hemma eller på jobbet eller finns det andra orsaker. Inget går att se isolerat från det andra. Det enda vi vet är att vi tar problemen med oss och att de finns i den ryggsäck var vi än går och som riskerar att bli allt tyngre och vi inte får hjälp. Som arbetsgivare är det viktigt att ha ett öppet klimat där medarbetaren vågar öppna upp sig och berätta. Det är också viktigt att utbilda arbetsplatserna för att man där tidigt kunna se signaler på ohälsa i form av att man kanske blir tystlåten, drar sig undan eller lätt blir irriterad vid pressade situationer. Sätten att uttrycka psykisk ohälsa är många och individuella och många visar det inte alls genom att hålla masken och se glada ut eller skämta, kanske rent av mer än vanligt. Jag skulle vilja skapa ett ökat medvetande på våra arbetsplatser där man blir bättre på att se och stötta vid psykisk ohälsa. På samma sätt som det sitter en förstahjälpentavla med plåster, förband och sårrengöringsmedel ska arbetsgivarna även kunna erbjuda en verktygslåda för att kunna hantera andra problem. Genom att erbjuda en god social arbetsmiljö så blir man en bra arbetsgivare och då finns det bara vinnare.

Pierre Edström